Det blåser dun ur ditt hår
asfalten viskar, vi kan aldrig dö
månen smeker förklädda skuggor över våra lår
solen smakar salt, dina tårars tö

Det står kalla vita stativ över heden
skalbaggar kravlar ur mitt bröst
Följ inte med dem, bryt ur leden
Hör, hör hur han viskar med sin röst

Det blåser augustirök ur gatbrunnarna
En vind smeker din parfymdoft runt ensamheten
fäller regn i de rödmålade munnarna
Kysser mitt hår i den dödande lekfullheten

Själ vid själ
i samma

kropp
sammanhöll

steg och föll.