Jag är så trött
på meddelanden från de döda.

- Flyg vidare, era korpar!

Och jag sörjer att jag inte har någon hos mig,
jag, som skall dö.

Men jag avskyr berättelser -
jag står inte ut
med början, mitt och slut.

Vartän jag går
känner jag en saknad; jag tror något 
är förlagt.

- Det finns ingen vardag.
  Det finns inga samtalsämnen.

I ena handen håller jag mörkret;
det är ett sjumilakliv till morgonen.

- Jag beskriver bara vad jag ser; jag är realist på det viset.
  Men jag ser så konstiga saker.

*

Tänk att det finns djur!