Har primalskrik men på mitt sätt.

Munnen går som en jojo som en papegoja hela tiden
Är så slut och trött på mig själv.
Och jag både ser och känner att omgivningen
inte orkar med mig,

Jag finns inte.


Och jag vill inte finnas till nu.
Då, menar jag för andra på fb
och här, jag kan inte va till hjälp nu.

Hoppas alla ni skrivarvänner förstår.

Jag är maximalt utbränd känns det som.

Jag orkar knappt med att städa mitt rum.
Den ser ut som en soptipp....

Men ibland får man gå över gränsen för man orkar
Och tvinga sig att göra det man inte orkar.

Men nu måste jag vila ut.