När kvastfeningen blivit förlamad från midjan ner
och avsagt sig rätten till marken
darrade jordskorpan av de grottor
som samtidigt utgrävdes
i höjd med Kilimanjaro fast tvärtom.

Jag stod med kikaren på toppen av Noas berg
och såg prismorna skimra på skäret.

Strindbergs alter ego steg in i mitt huvud,
lyfte på hatten och sade goddag och adjö.

Samtidigt gick grävskopans mun allt
närmare Moder jord.

En sjö, en grop och en tjärn
blev resultatet den eftermiddagen.

Och sedan vilade vi;
utsträckta på divaner i opierus.

De grå avslöjande dimmorna steg högt i skyn;
Gud fader såg att jag var där. Jag,
som gömt mig i hela mitt liv.

Helvetet utgrävdes av arkeologen fast omvänt.
Himmelen sprängdes upp av atomer.
De flög som fjärilar ur jättens mun
och jag tänkta att Måtte detta
vara den sjunde dagen
för då vilade vi igen.

Gevärssalvor förkortade den sista vilan; det var krig.
Jag står i väpnad konflikt med
Mörkrets furste och hans skjutglada män.