Jag mötte henne

hon

som jag en gång var

minnet

kom gående emot mig

jag stannade och tog

ett andetag

hon var så ung så intensiv

så full av liv

hon stod helt stilla bara log

stoppade ner handen

och ur fickan tog

ett hjärta utav glas

så sa hon enkelt

va rädd om detta

de kan gå i kras

plötsligt var hon borta

jag stod där själv

kände i min ficka

där låg det

hjärtat mitt

helt

men med repor

rivna av en vargatand

och med minnen som

hon som var jag

aldrig visste om

Skogsfen