Tiden gör dej vacker
Spåren av år
utmejslar dina drag
ristar in berättelser i ditt ansikte
Dina ögons blå påminner mer om himlen nu
mot din levda hud
ärret som löper över din mage,
du bad mej att inte titta
men mina fingertoppar vandrar över din skada
och vissheten om din skörhet
gör din skönhet tydligare för mej
När döden smekte dej med kylig hand
blev du så glad att han vände igen
men en ny sårbarhet lade han in i dej
så påtagligt ser du dem nu,
avskeden vi andas mot
och vemodets skönhet lyser genom dej
en stråle månljus mot din kind,
nattens mjuka ton
aldrig var du vackrare än nu