När jag går ner ifrån huset i backen
Där varje spik kan ge far min tacken
Går jag precis där vägen gör en sväng
Förbi ett gammalt hus på en blomstrande äng
Det doftar klöver det doftar ros
Man ser en häst beta med grässtrån på sin nos
Han tuggar och ser lugn och nöjd ut
Så är idyllen ... plötsligt slut

En grävskopa gröper bort hela ängen
Jag undrar just ... vad är poängen
Jo där ska byggas ett annat palats
Där hela bygget blir gjort utav plast
Dörrar och fönster fasad och panel
Är gjort utav plast i varje del
Och golvet i huset är materialet laminat
Ja allt skall vara likt men aldrig original

Så kommer Herr Storm och knackar högljutt på
Och överallt i huset han hör Herr Plast omkring gå
Det knakar och brakar i Herr Storms starka vind
Om ändå det funnits en enda liten lind
Eller furu gran eller björk att fightas med
Ty snart allt som kortspel i en hög det rasar ner
Och vad är kvar nej inget och Herr Storm han ler

Och säger till Herr Plast
" Du får stå ditt kast "