Ett ljus i tunneln
blev jag lovad.
Ett ett slut på mörkret
sa dem.
Jag blev lovad leenden, skratt
varje dag och varje natt.
En gåva från ovan skulle bli min,
en ny historia, ett nytt kapitel i mitt liv.
Fjärilar i magen och allt sånt där
som jag förtjänade
sa dem.

Men från min vy på botten så ser det inte särskilt ljust ut.
Mitt hår fastnar på min blöta kind,
min tafatta hand försöker greppa om din hand
men du bara skrattar.
Som en sten i magen,
en tung börda över axlarna
så bär jag världen
över mig rygg.

Jag faller, snubblar
hinner inte ifatt dig.
Du fortsätter gå, ökar takten
och jag famlar i mörker.

När ska jag förstå
att det inte tjänar något till
att vara på din sida
när du inte väljer min.

Jag faller i bitar,
flera mil ner från luften.
Jag famlar efter din hand,
men du har redan vänt ryggen
till.