Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Till slut brast det för mig...

I en stad där jag bodde en gång
satt jag med mina arbetskamrater
på en av stadens dyraste och allra
flottaste restaurangar och åt en fredagskväll...

Även några höga dignitärer från stadens styrelse var med
oss och vi åt och drack gott. Trivseln rann som som en
guldtråd i rött sken över sällskapet som över bordet.

Då dukades det upp ett långbord en bit ifrån oss.
Vi fick veta att Gräddan av stan´s socitet strax
ska komma dit, läkare, gynekologer, advokater,
skeppsmäklare, tandläkare, de brukade alltid
komma dit och avsluta årets sista sammanträde
med en middag just här. Vi liksom bäddar in
dem så gott... Inte visste vi då vad det
även bäddas in till oss...

Vi hade ätit förrätt, hade fått in huvudrätten då
det hörs glada skratt ifrån foajen, jaha sa vi det
är Gräddan som är på ingång...

De satte sig ner kring långbordet. När vi skålade med
varandra började de också att lyfta sina glas och skålade
med oss. Vi skålade inte intresserat men vänligt tillbaka.
Så fick vi kaffe och en kaka..

Dansen började, och några platser vid vårt bord stod
tomma. Då började några herrar från långbordet, där
fanns bara män, flytta över sig till vårt bord, hängde
sig över de damer som de satt närmast och sa att
grabbarna vid ert bord är ju inte mycket att ha,
nu när vi är här... Men det verkar som om ni
inte sett att vi verkligen är här. Ni borde ta oss
vi tar gärna er som ni ser...

Till slut blev påhänget för mycket vi kvinnor bad
höjadaren i vår stad att be herrarna att lämna
bordet, men han sa att, de stör väl inte...
Jag trodde inte det var sant det jag hörde
vad han sa, jag bad honom be dem gå
men han brydde sig inte bara skrattade
och viftade med handen...

Så kom de andra som varit uppe och dansat
tillbaka till bordet och ville ha sina platser
då steg herrarna upp men lämnade sina
glas kvar, vände tillbaka till sitt bord
hämtade sina stolar trängde in sig vid
bordet igen med orden det är ju
här damerna sitter...

Då blev herrarna ännu mer på örat talade
om att nu var det dags att vi och de gick hem...
Jag tröttnade på tjafset och gick ut på toa för
att sen gå hem. Och utanför toalettdörren satt
några av herrarna, när de såg mig igen ställde
de sig upp och sa: -Skall vi gå hem nu du...
-Ja, sa jag, jag skall gå hem, men jag gör
det utan att ni skall följa med. Men jag
kan tala om för er att ni har förstört
min kväll totalt... -Men, sa de, detta
är ju löjligt att vi gillar kvinnor kan
väl inte förstöra något...
-Att ni uppskatta kvinnor är OK,
sa jag, men jag uppskattar inte er stil
för den har jag ingen alls "feel"... Och kom
inte nära då ger jag er en spark i baken...
-Jaha, sa de, du är en så´n en eldig en, det
passar oss perfekt... Jag sprang ifrån dem...


När jag kom hem, fäller min man ner dagens tidning
och tittar på mig och säger: -Har du haft kul? Jag
hörde på stan att "Gräddan" skulle dit också...
-Du sa jag tala inte om "Gräddan" då spyr jag...
Den "Gräddan" har jag hällt ut flera gånger i kväll...










Övriga genrer (Pastisch/Hommage) av Ewa-Britt Nilson VIP
Läst 273 gånger och applåderad av 8 personer
Publicerad 2012-09-04 11:46



Bookmark and Share


  Irene Åberg
Hej.E-B.Otroligt...Har...Dom...Ingen...
HJÄRNA....ÄR DEN HELT URBLÅST.
ETT...NEJ...ÄR...ETT...NEJ....OCH...INGET...
ANNAT.UTMÄRKT SKRIVIT.TOPPEN. DU ÄR BÄST.
I.Åberg
2012-09-08

  Ljusletaren
En del människor tror att dom kan uppföra sig hur som helst tydligen. Tur att det finns både och av alla sorter även i din grädda.

Takt och ton skulle dessa herrar verkligen behöva lära sig och tur att du fräste till och gick hem *tummen upp*

/kram
2012-09-04

  Lars Hedlin
JA en stark skildring som får en att tänka lite extra!
2012-09-04

  Tarantaran
Usch ja!! Hyfs på
fyllan rinner ut och
kvar blir bara
Plågsamt och
Jobbigt,
Go hem.
En välskriven
historia, som inte
mist sin aktualitet
tyvärr;)
2012-09-04
  > Nästa text
< Föregående

Ewa-Britt Nilson
Ewa-Britt Nilson VIP

Mina favoriter
Tillägnad Ewa-Britt