|
|
Ember
genom ögat
av ett enda ögonblick;
syns det riktiga livet tydligare än allt annat
fragmenten
är
och valen är oåtertagbara
hindren
verkar löjliga
när det veknas
ännu en morgon
Fri vers
av
Issand.
Läst 652 gånger
och
applåderad av 26 personer
Publicerad 2012-09-05 00:19
|
|
|
Mamut
dikten är träffande på nåt vis, precis som allt annat jag läst här. jag är ganska nöjd, ibland snubblar man över riktigt god poesi.
2013-02-14
|
|
|
|
greajt
så tyst med så många bilder. gillar
2013-01-27
|
|
|
|
MaTao
En pötslig övergripnde insikt i vad allt handlar om och står för? känner gen känslan, men lycka aldrig hålla den kvar.
2012-10-01
|
|
|
|
Burn
Ember
bara det
bara den titeln
har funderat på det men inte kunnat komma på något. jag undrar vad det är, vad det står för. du måste berätta!
de två första raderna. som något som går in i sig själv, en orm som biter sig svansen, en punkt som skapar en cirkel och går ihop med början; det är som är i sig självt, det som ser sig självt. som att se in i seendet, se in i ögonblicket av seendet, att se ögat se. som att vara två olika saker samtidigt. det kvantmekaniska.
så kommer tredje raden.
och jag tänker att det är som att stå still i tiden, att gå in i den och stanna ögonblicken så att man själv kan röra sig i dem. frysa ögonblicket och betrakta det. jag tänker också på förstoringsglas: att se genom ett öga av glas för att komma åt detaljerna.
och fragmenten
de är
ja, det är det. och just genom att skärpa synen, skärpa seendet, och kanske bli tillräckligt stilla och observant (eller aktiv och observant för den delen) så kommer man fragmenten nära. för det handlar om närhet när det gäller fragment då de är så bitar av det stora. handlar det sedan om något sönderslitet så kan det vara svårt att upptäcka alla fragment. vilka är de? var är de?
vill man sedan nå dessa fragment, ha dem, finna dem, för att återuppbygga helheten så behövs mycket bra syn och det behövs att nå ögonblicket eller ögonblicken när allt skedde. att vandra bakåt i tiden, att återskapa ögonblicket.
"och valen är oåtertagbara"
ja, och tur är det
för vad hade vägen varit annars?
i alla fall när vi tänker på vissa saker
de som hör till en viss väg
så de fyra slutraderna
med en rent underbar pärla i form av ordet "veknas", särskilt som det står mot "hindren". jag bara smälter av det där ordet!
"när det veknas
ännu en morgon"
det sätter en tyngd till hela texten - och gör det på det mjukaste av sätt. det är just att denna mjukhet är det som visar på kraften och på det nya, på det nyanländande, på själva framtiden som gör som gör att konstrasten mot hindren blir så oerhört effektfull och fascinerande att betrakta. det ligger oerhörd pondus i "veknas", det ligger som en central kraft, som ett lås i mitten, som avgör vad som blir och inte, vad som går och inte, vad som är möjligt och inte.
och det gör det med total mjukhet
fullständigt lysande!
2012-09-14
|
|
|
|
ej medlem längre
snälla skriv oftare. det här bara rev sig in i bröstet på mig, slog rot, och växer nu.
2012-09-05
|
|
|
Nästa text
Föregående
Issand.
|
Se alla
