Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 
Short Message Service / Vi är klyschor


Ett brev som aldrig skall skickas

Jag måste dig. Jag är natt och storm och bränder, allting stort för dig, det vilar blankt och stadigt i mitt bröst. Jag behöver dig. Stanna en stund, sätt dig här bredvid, luta ditt huvud i min famn. Jag skall hålla dig som man håller ett skrämt och litet djur, eller kanske så som man famnar en bitande, klösande best; jag låter dig välja.

Jag lovar att inte bli den jag tror att du vill att jag skall vara. Jag lovar aldrig någonting, men detta: Jag skall inte göra allt för att du skall älska mig, jag skall göra allt för att jag älskar dig.

Alltför länge trodde jag att jag måste kämpa för att behålla dig. Jag vet nu att det är kampen som gör dig obekväm och skrämmer. Jag vet att jag skall vara lugn och bära detta. Att allting någon natt skall bli helt och lagat under din maskroslampa och med fönstret öppet. Bara jag väntar.

Åh, så jag vill låta dig läsa detta. Åh, så jag inte får låta dig läsa detta.

Först när allt redan är förlorat.




Fri vers (Prosapoesi) av Grävling
Läst 866 gånger och applåderad av 47 personer
Publicerad 2012-09-07 21:11



Bookmark and Share


  danne //
Berör på många sätt, och känns liksom tidlös anda .

Fint.
2018-07-28

  Leyl
wow.
2017-10-01

  bumerang
Jag skall inte göra allt för att du skall älska mig, jag skall göra allt för att jag älskar dig.

Underbart.
Måste bokmärka.
Tack!
2017-01-20

  Petter Wingren
Gillar både innehåll och form. du har en härlig stabil språkkänsla med djärva kast och tankevältor. Dessutom är du klok. Men det är bråddjup smärta som driver din dator och skönhetens sorgkanter.
2016-10-23

  CorneliaMalva
Rent utav vackert
2016-04-02

  Ali D VIP
Trasigt tänker jag på´

kanske maskroslampan

förknippar det med maskrosbarn

men en högst personlig tolkning



2014-09-26

  erna frank
Du brottas med en inre kamp. Du vill ge av dig själv men vet inte riktigt hur man gör!
Skicka brevet!
2012-09-09

    ej medlem längre
"Jag skall hålla dig som man håller ett skrämt och litet djur, eller kanske så som man famnar en bitande, klösande best; jag låter dig välja."

bara ett exempel av många på hur trovärdigt du skriver. jag som inte litar på det enkla blir övertygad (och det blir jag nästan aldrig av dikter som talar om kärlek). här blir det komplicerade omfamnat - enkelt. suveränt.

sorgen i alltihop hänger som en tung mantel långt efter diktens slut. att vara värd det där brevet men inte få (veta) det - vilket orättvist öde. ja det är iaf den starkaste känslan som texten lämnar mig med.


2012-09-08

    ej medlem längre
Tycker om denna text. Men oroar mig för att en vindpust ska komma in genom det öppna fönstret och släcka maskroslampan ...
2012-09-08
  > Nästa text
< Föregående

Grävling
Grävling