Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Till en vän, jag ständigt saknar
(Tonsatt 2009.)




Till ML

Du slutade finnas till i en bil
du parkerat lite vid sidan av
                              förvissad ändå att bli sedd
                                                            till slut
Du andades osynlig död
           en geting i en glasburk
med påskruvat lock
                          utan en chans att komma ut

Jag undrar vad du kände
om du i något ögonblick
                                                 hann bli rädd

Framsätet blev för ett dygn din grav
För dig stod tiden redan still
 medan de                           levande rörde sig
i en makaber dans             runt omkring

När de fann din kropp
hade du simmat bort
                                       i oändlighetens hav
ja, din ande hade redan hunnit gå

Efter första samtalet jag fått
när de undrade om jag visste var du var
                              förstod jag att du gått dit
    varifrån du aldrig skulle ge några svar

Jag undrar vad du tänkte på
  Vilken musik du spelade då
                                         Hur länge du satt där
innan du lät motorn gå

                                 Vilka röster lyssnade du till
mer än din egen röst
som kanske hördes mest ... ?

                                                      Ångesten

                            slog dig med hammare
Övertygande
                      sönderdelade den
                               dina argument att leva här

                       Hjärtat slog nog hårt i ditt bröst
Ångesten en grinande best:
som en Legion onda änglar dig sänt
                     Vyssan lull sov i din kammare ...

… Med seglen revade försvinner du
nu in i tystnadens höst 

Allt är försent
                              och har redan hänt

du lämnade vänner
                     och sorgsna döttrar kvar

                               en mor och en far ...

Eftermälen gör ingen sannare
                              minnet är en bitter kalk

                             och den är allt
                            
                             vi efterlevande har

Du slutade finnas till
              I en bil du parkerat lite vid sidan av

förvissad ändå att bli sedd till slut

                       Jag undrar vad du tänkte på

Vilken musik du spelade då

Hur länge du satt där
                              innan du lät motorn gå

Allt är försent och har redan hänt

Du lämnade vänner
                               och sorgsna döttrar kvar
                                       en mor och en far ...




Fri vers av Joakim Södersten
Läst 365 gånger och applåderad av 1 personer
Publicerad 2006-02-09 16:34



Bookmark and Share


  Joakim Södersten
läser om den nu idag, efter alla år. Det är ingen poesi, det är bara patetiskt. Det är bara sorg. Sorg är vår arvedel men alla uttrycker den inte bara så där. Förlåt för någon som kanske vill ta illa upp.
Sorg för fan.

2020-04-30

  Markattan
Den här känns att läsa, du målar upp hela scenariot och även nära och käras tankar och känslor så varsamt och väl, både i och, faktiskt allra mest, mellan raderna.
2007-05-23
  > Nästa text
< Föregående

Joakim Södersten
Joakim Södersten