Du slutade finnas till i en bil
du parkerat lite vid sidan av
förvissad ändå att bli sedd
till slut
Du andades osynlig död
en geting i en glasburk
med påskruvat lock
utan en chans att komma ut
Jag undrar vad du kände
om du i något ögonblick
hann bli rädd
Framsätet blev för ett dygn din grav
För dig stod tiden redan still
medan de levande rörde sig
i en makaber dans runt omkring
När de fann din kropp
hade du simmat bort
i oändlighetens hav
ja, din ande hade redan hunnit gå
Efter första samtalet jag fått
när de undrade om jag visste var du var
förstod jag att du gått dit
varifrån du aldrig skulle ge några svar
Jag undrar vad du tänkte på
Vilken musik du spelade då
Hur länge du satt där
innan du lät motorn gå
Vilka röster lyssnade du till
mer än din egen röst
som kanske hördes mest ... ?
Ångesten
slog dig med hammare
Övertygande
sönderdelade den
dina argument att leva här
Hjärtat slog nog hårt i ditt bröst
Ångesten en grinande best:
som en Legion onda änglar dig sänt
Vyssan lull sov i din kammare ...
… Med seglen revade försvinner du
nu in i tystnadens höst
Allt är försent
och har redan hänt
du lämnade vänner
och sorgsna döttrar kvar
en mor och en far ...
Eftermälen gör ingen sannare
minnet är en bitter kalk
och den är allt
vi efterlevande har
Du slutade finnas till
I en bil du parkerat lite vid sidan av
förvissad ändå att bli sedd till slut
Jag undrar vad du tänkte på
Vilken musik du spelade då
Hur länge du satt där
innan du lät motorn gå
Allt är försent och har redan hänt
Du lämnade vänner
och sorgsna döttrar kvar
en mor och en far ...