Jag låter ödet få bestämma nu
Med ett hjärta som krossats itu
Orken att kämpa har tagit slut
Med känslan tiden har runnit ut

Det som saknas är något att vilja
Från omvärlden jag mig börjar skilja
Varje dag en sekund från att försvinna
Bakom leendet en kamp jag inte kan vinna

Finner mig hela tiden omringad av ingenting
Ett sinne fullt men som ändå saknas allting
Tvingad av löften men inget är till mig
Fastkedjad till en värld ej ämnad för dig

Tårarna är mitt eviga sällskap intill natten
De blöder trots de borde vara av vatten
Någonstans i mörkret tog dock tårarna slut
Till slut fann själen en väg åt mig ut