Det handlade inte om att börja där vi slutade sist
eller att fånga upp allt vi tappat

Alldeles för många år hade gått
och för många ord blivit osagda
och för många broar bränts

Du satt i ditt hörn av soffan och jag i andra
Och ändå pratade vi på som om allt var bra,
båda överlyckliga över att ses igen
och att nu minsann skulle vi ta vara på varann
som bror och syster

Jag minns att jag tittade på dig
och var så förundrad, smått chockad,
men innerligt och djupt lycklig
över att du satt där livs levande

För jag trodde ju du var död

Och jag kände att en stor pusselbit föll på plats
och för en kort stund kände jag mig hel
Och jag hade tagit med mig min gitarr och alla låtar,
ackord och texter huller om buller
för nu skulle vi börja spela ihop, precis som förr

Men istället började jag gråta hejdlöst
och du förstod inte riktigt
men egentligen gjorde du nog det ändå

Och så pratade vi och du sa att du trodde
vi var arga på dig när vi kämpade så för att få in dig
på behandlingshem och när jag sa att vi gjorde så
för att vi brydde oss om dig såg jag att du blev glad
för du hade funderat mycket över om vi inte tyckte om dig

För mig finns inget annat
Du är min storebror och jag älskar dig
Och jag önskar att jag kunde rädda dig
men det kan jag inte

Allt blev såklart fel
Vi försökte båda desperat att ta tillvara,
bygga upp, montera ner, reparera allt gammalt
och allt nytt i en salig röra
Och du var trasig och jag likaså
Så du tog ett återfall och jag en behandling

Men du fattas i mitt liv, min älskade bror
Min storebror som så starkt stöttade mig
när jag stöttade dig under många svåra år
Det var ju du som ville lära mig allt om elektronik
när jag var sju år, och skrev små häften om dioder
och kopplingar och allt vad det nu var
Och det var du som lärde mig mitt första gitarrackord
Och det var du som förstod

Nu är du bara en spillra, en oigenkänlig,
sjuk, förstörd människa
Och inom mig skriker jag av förtvivlan, sorg och vrede
över att världen är så orättvis
Varför skulle just du bli slav?

Och jag saknar dig så innerligt mycket,
min älskade storebror
Du är min största sorg
Jag har aldrig kännt en djupare förtvivlan någonsin
och aldrig en större saknad

Du lever än, men ditt liv blir svårare
och du förnedrar dig själv gång på gång
Och ingen kan nå dig, inte ens du själv

Vänd om, snälla, gör det nu,
innan döden kommer och tar dig

Du sa att du var stolt över mig för jag gått
och skaffat mig en utbildning
\"Tänk att jag har en lillasyster
som läst vid ett universitet\", sa du
Och du hyste stor respekt för mig, sa du

Jag står på andra sidan nu
men du står kvar

Om du kommer, min älskade bror, står jag här
med öppna armar och tar emot dig

Men det vet du inte om...