Han stod mot väggen med förbundna ögon

och bakbundna händer.

Han var rädd, det såg och hörde man,

han hackade tänder.

Han hade tre skarpladdade gevär

riktade mot sin bröstkorg.

Någonstans fanns hans oroliga mor

som snart skulle drabbas av sorg.

Allt han gjort var att sprida ett budskap

men om regimen är totalitär

ställs man bunden mot en vägg

framför tre skarpladdade gevär.

Soldaterna ville inte skjuta

men här var inte viljan fri,

soldaterna sköt ihjäl mannen,

tänkte att det var han eller vi.

En röst hade tystats med våld

men folkets röst vinner till slut,

då står diktatorn med förbunda ögon,

och inte fan ropar han skjut.