Det fanns inget han inte hade sagt,
Han inte hade gjort

Inget mer han skulle kunna göra
För få hennes doft nära sig

Att få vakna med hennes
Doft en sista gång

När han lyssnade
När han tolkade

Misstolkningen var fasan
Doften som fick han på fall

Han stog kvar i vinden som
Blåste förde bort det som återstod

Stegen han tog var ovana
Steg han ej hade tagit förut

Själen var öppen för förlust
Krigarens själ var beredd på kamp

Han såg sin älskade i ett rus av saknad
Ingen vind skulle få se hans fall

Det blev hans dikt
Den oskrivna