Ångesten ekar och melankolin slår slint
Melodin i mitt hjärta musiceras blint
Stråkarna skär i mina blödande sår
Känslor som skriker, lämnar frostiga spår
Hösten välkomnar mörkret, släcker ljuset mitt
Spöken förklädd i en känsla, har tänt mitt och ditt
Kanske är det hjärtat, som förtrollats av
Det som varit, det livet tog och gav
Med kyliga händer, omsluter jag själen min
Ställer mig på knä, ber; brinn snälla låga, brinn