En kväll som denna, får pennan att glöda.
En känsla likt denna, har fått låren att blöda.
Vill släppa telefonsladden,
den har lindat sig kring min hals.
Får inte gråta, får inte känna något alls.
Men rädslan, för din besvikna röst
den har lagt ett stenblock, över mitt bröst.
Vågar inte fråga, om stöd och famn
för det är min plåga, min förbannade skam.

Önskar bara att jag kunde vara
någon som kunde klara, allt det här.
Önskar att du kunde svara
utan kyla, det hade lättat min misär.
För att kämpa mot tårar,
när allt väller över.
Då inser jag,
att det är Dig
som jag behöver.

Det är en kväll som denna,
som får pennan att glöda.
Det är en känsla som denna,
som färgar tårar röda.