Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Varför mitt ansikte har ändrat form

Jag åker kana på parketten när vodkan tar slut. Klockan är ett på natten och jag befinner mig i ett tillstånd av kraftig berusning. I kvartersbutiken träffar jag ett gäng ryska killar i tjugoårsåldern. De vill fortsätta festa. Kassörskan skakar menande på huvudet när de inte ser. Jag rycker bara på axlarna och skrattar.

Lägenheten är en etta med kök. Först kapprum, kök till vänster, en korridor med toalett och vardagsrum. De flesta av oss sitter på golvet. Jag hör inte allt de säger, men en sak förstår jag. Det är när en av killarna på sängen stirrar på mig och ler: Eto bilo oschipka!

Jag förklarar att jag måste gå på toaletten, och öppnar badrumsdörren på glänt innan jag fortsätter genom korridoren. Jag har nästan hunnit knyta skorna då jag hör ett skrik: Sjto on delaet! Killen från sängen springer mot mig. Jag är på väg ut genom dörren när en flaska träffar mig i bakhuvudet.

Jag hinner tänka, fan vilket hårt huvud jag har, innan allt blir svart




Fri vers av Sebastian Noll
Läst 236 gånger och applåderad av 4 personer
Publicerad 2012-09-15 01:50



Bookmark and Share


  SatansSon VIP
Frän dikt. Dramat med flaskan i bakhuvudet var kanske för mycket. Har det hänt på riktigt?
2012-10-10
  > Nästa text
< Föregående

Sebastian Noll
Sebastian Noll