Kapa mig du
besinningslös
jag behöver inget avslut
hejdå är inte ett riktigt ord
på riktigt
finns inte
syns inte
du hör inte vad jag säger
för jag viskar
white noice i dina trumhinnor
dina
som om du är på riktigt

kapa mig

härifrån & dit & hem & bort igen till något nytt
& kanske på mitten
avgör mitt öde & besegla det med silvertejp

sudda sudda sudda sudda bort mig
så jag blir sådär
oskarp i konturerna
och lätt att ha å göra med
skir som smör

ofullständig
fullständigt absorberande
så tar jag in dig likt ett sjunkande skepp tar in vatten
fyller upp mig till den milda grad att

allt
blir
på
riktigt