Jag är den som bjuder upp premiärdansösen i Svansjön, mitt i Pas-de-deux:et med prinsen. Knackar honom på axeln och säger: "Damernas tjuv".
Ber orkestern spela The great pretender istället, vilket den gärna gör, placerar min hand på svanens stjärt innanför tutyn och genomför en tryckare som får alla sista danser på alla Folkets hus att framstå som provräkningar.
Det är tyst i salongen. Publiken har gnuggat sig i ögonen, och följer nu det gudomliga dramat. Det gudomliga!
"Jag heter Leda" viskar jag.
"Det motbevisar du just nu" viskar guden tillbaka.
"Jag vet vem du är" avslöjar jag i gudens halsveck. "Pay back time".
Vi har mötts förut, alltså.
----
För länge sedan,
innan jag blev ung,
innan jag var människa
varken man eller kvinna
Innan jag bestämt mig för
vem jag ville låtsas vara
förfördes jag av guden
förklädd.
Hon var jag och han
och jag han och hon.
En kropp.
Två viljor.
Jag minns inte
om jag ville
ja eller nej.
Ja var kanske nej.
Jag var kanske dig.
Du var jag och gud.
Hud mot fjäderskrud.
Huden som skrud.
En maskerad
skulle just börja.
Jag lärde mig
låtsas.
Vi bytte sida.
Lust blev till Leda.
Leda blev till.
Blev till bakom skalet.
Människa och svan,
svan och gud.
Gränserna suddas ut,
kroppar förenas.
Två kroppar
en roll.
Jag var hon
och han.
Han var gud
och svan.
Två celler
i två ägg.
Min avkomma
klonad två
gånger två.
Vem var jag?
Vem var gud?
Vad blev kvar?
Föddes Leda?
Var jag jag?
Dog jag där
och då,
eller föddes jag
två gånger två?
Mötte jag Leda
eller mötte jag guden?
Vem mötte svanen
i fjäderskruden?
----
Vi sjunger med när vi, tätt omslingrade, gungar i takt till orkesterns The great pretender. I seem to be what I'm not, you see.
Svandunen smeker mig. Situationen är mycket fysiskt påtaglig. Svanen är definitivt en kvinna och jag är en man. Behöver inte låtsas. Det finns fog för mig att dyka upp och tjuva tillbaka.
Musiken tystnar. Publiken är försvunnen, liksom prinsen, prinsessan och hela kungariket. Scenen är tom, sånär som på mikroskopiskt damm från en fjäderskrud som landar på slutna ögonlock. En människa står kvar och hoppas. Låtsas.
Pretending that you´re still around.