Illavarslande tråkig nyhet
svår att förstå
såg det inte komma

Hur kunde det smyga på mig
så omärkbart och plötsligt
helt utan förvarning

Mina känslor slets upp
kunde inte andas
luften ville inte syresätta mig

Kände mig arg och besviken
förvåningen var total
hjälplösheten infann sig instinktivt

Mitt vredesmod över den uppkomna
dock förmodligen helt korrekta
men aviga situationen
knäckte hela min tillvaro

Hur ska jag klara mig nu
mina barn behöver mig
maten måste stå på bordet
tårar av ängslan måste torkas

Det fixar sig till slut
det är väl inget tvivel om det
fast nu känns skiten sur

Börjar bara tro att livet
är tänkt att förtära en
så att döden inte känns
som en dålig idé
när det väl blir dags
att spika igen kistan