Som instrumentet i musiken,
en ballerina sträcker sina ben,
för att mot taket skriva lyriken,
och sätta ton i ateljén

i ett urklipp av ett fönster,
skymtas ett brandgult träd förbi,
men framför vita väggars mönster,
brinner en annan symfoni

det finns en takt i varje ven,
en not mot golv och fötter,
hela världen blir en scen,
där fantasin fått sätta rötter,

hon drar sin blick mot spegeln,
och andas däruti,
minns en kärlek gjord för regeln,
om att alltid dansa fri.