All kärlek är ju fin, bortsätt från ett sätt
har jag lurat mig själv i rätt många år
På något sätt kändes det inte rätt
Undrat 'va fan inga killar jag får?'

När jag var liten var jag inte som kompisarna som ständigt blev i hop med varandra.
Jag drogs aldrig till killar, detta var helt enkelt ointressant
När kärleken smög sig på var det inte alls som med de andra
Detta får inte vara sant!

Jag var liten, kanske 11? när jag blev kär i en flicka
men trots åldern var det på riktigt ändå
Ringen som var en present av henne kändes i min ficka
Vi var nog vänner, men djupare än så.

En gång sa jag att jag var bisexuell
Jag blev kär i henne, men ville ha pojkvän
Mamma blev häpen: "men det är väl en bagatell?
och du har ju ändå 50% chans att träffa män?"

Men faktumet kvarstår, jag dras inte till killar.
Faktumet är att jag älskade en tjej
Hur många dejter jag än går på, det finns ändå ingen jag gillar
För tyvärr mamma, jag är faktiskt gay!

(C)TJ 2012.