I Bortomvärlden finns Ingenstans

 Där lurar monster som inte fanns

 bakom var sten och var stubbe

De väntar lystet på Gårförbi

 som blir förtrollad till Hysteri

 Mor kallar monstret Fulgubbe

Till dig som hamnat i Ingenstans

 och blivit bunden vid Gubbens svans

 och fasans resa nu inlett

Du muras in i en taggtrådsbur

 där du hålls fången som sällskapsdjur

 din själ förtvinar i vanvett

Om Modet håller din själ vid liv

 och Verkligheten med slit och kiv

 till slut på burdörren gläntar

och du försiktigt ett steg tar ut

 för att på helvetet få ett slut

 En ny utmaning nu väntar

Igenom taggar du måste gå

 i skog så mörk. Ingen kan förstå

 hur svår och smärtsam den kamp är,

som måste utstås för Friheten

 att kunna vara sin egen vän

 som aldrig sviker och avsvär

sig från sitt ansvar att riva ut

 varenda stubbe och sten till slut,

 för att få fram Diamanten.

Den är vårt innersta Solbarnsjag

 som full av lust lyser upp vår dag

 ända till slutet vid branten.

I Bortomvärlden vid Ingenstans

 en gång i tiden ett monster fanns

 men nu är odjuret borta.

Mot äkta styrka och envishet, 

 mot Kärlekssanning och Trofasthet

 dess ondska kommit till korta.

I monstrets ställe nu finns ett slott

 som Solbarnssjälen har byggt för gott

 med ljusa rymliga salar.

Här är du välkommen när du vill

 till frihet glädje och lite till

 om kärleksspråket du talar.