Mannen bär in Anna i stugan och värmen. Väl inne i ljuset ser han att hennes kropp är sargad och klänningen söndertrasad. Han ser sig om i det lilla köket och bestämmer sig för att lägga henne på kökssoffan. Försiktigt lägger han ner den sargade kroppen på soffan. Han ser några droppar på hennes arm och inser att det är hans egna tårar. Han skyndar sig in i kammaren hämtar filtar att värma henne med. Han försöker ge henne extra värme genom att gnugga sina händer mot hennes armar. Hon är alldeles blek. Han lämnar henne där på soffan och går till vedspisen. Han öppnar spisluckan och ser att det ännu finns glöd så han stoppar in några pinnar som tar sig och sprakandet av veden fyller rummet. Värmen sprider sig sakta det lilla köket. Han tar ner en svart kittel som han ställer på spisen. Fyller den med vatten.

Medan han väntar på att vattnet ska bli varmt går han till pigkammaren för att se om det kan finnas några gamla kläder. Han letar i en kista. Längesen det var en piga i huset men tillslut hittar han en klänning, lite stor men den får duga. Han går ut till köket med klänningen, ett rent lakan och några tvättlappar. Klänningen och lakanet hänger han varsamt på en stol vid köksbordet, trasorna lägger han bredvid flickan. Han häller upp lite av det varma vattnet i ett tvättfat han har intill spisen. Fyller på med kallt tills det känns lagom. Flyttar en stol intill soffan och ovan på den ställer han tvättfatet och lägger i trasorna. Själv sätter han sig ner på soffan brevid flickan och tar upp en av trasorna, vrider ur och börjar tvätta av hennes ansikte. Hon rycker till när den varma trasan nuddar hennes hud. Smutsen försvinner och såren blir rena. Han lyfter på filten och river försiktig upp hennes klänning så hon inte ska skada sig och tvättar rent alla hennes sår. Han plockar bort taggar som sitter djupt in i låret. Hans hjärta blöder då han inser att hon måste ha varit jagad, ingen vettig människa skulle välja en väg genom ett nyponsnår frivilligt. När han är klar lägger han om de djupaste såren. Sen sträcker han sig fram för att ta lakanet som hänger över stolskanten, han når inte riktigt så han får med sig känningen. Den faller ner på golvet så han blir tvungen att resa sig. Inte kan han låta klänningen ligga kvar på golvet. Mammans predikningar om ordning och reda ekar smärtsamt i minnet. När han reser sig råkar han stöta till flickan och hon skriker så han hoppar till. Hon vrider sig som om hon hade kramp. Han skyndar sig att hänga upp klänningen och får tag i lakanet som han lägger över hennes kropp. Lägger tillbaka filtarna. Hon verkar lugna ner sig av tyngden.

Värmen har nu spridit sig i det lilla köket och mannen reser sig, försiktigt denna gång. Han tar med sig tvättvattnet ut i natten och känner kylan som slår emot honom när han öppnar dörren. Han är noga att stänga om sig när han går ut, vill inte att värmen ska förvinna ut i natten. Han kastar vattnet bakom knuten som han brukar och kommer på att han skulle ju titta till stallet. Han lämnar tvättfatet på bron och stegar mot stallet. Det frostiga gräset frasar under skorna när han sneddar över gården.

Månen lyser upp hela hans gård. Stallet var låst men han öppnar dörren och går in i värmen. Wilma frustar till. Han går in till sin älskade fjording. Lägger armen runt hennes hals. Han behöver hennes värme. Sakta lutar han sig mot hennes hals och hon buffar på honom med sin mjuka mule. Hon verkar undra vad han gör där nu, mitt i natten. Han står där ett tag för att få värme och för att bearbeta det han just varit med om. När han kommer till sans slänger han in lite hö till henne, så hon har något att tugga på. Nu när han redan hade stört hennes vila.

Ute i natten hör han räven skrika än en gång så att håret reser. Han ser sig skrämt om och skyndar sig över gården in i stugvärmen. Han är noga med att låsa. Han kommer in i det lilla köket som nu är riktigt varmt. Hon ligger kvar där i soffan. Verkar sova tungt. Han kikar ut genom fönstret, upp mot skogsbrynet men kan bara se en svart skog med topparna som siluett i månskenet. Han vet inte varför, men han känner sig iakttagen. Han drar för gardinerna i köket och börjar ordna inför natten. Fyller på med ved i spisen. Flyttar klänningen så den hänger på stolen närmast soffan. Ifall hon skulle vakna före honom. Han tittar till henne en sista gång och släcker sedan ljuset på bordet. Ett av ljusen tar han med in till sängkammaren. Han lämnar dörren lite på glänt, klär av sig och kryper ner i sängen. Släcker ljuset och somnar nästan omedelbart.

I skogsbrynet står någon och ser ner på gården. Svarta ögon följer det som händer där innanför. Ser en man som tittar ut genom fönstret. Hans ansikte lyser vitt av månens sken. Mannen drar sen för gardinerna och insynen är borta. En liten stund senare är ljusen släckta och månen speglar sig i de mörka fönsterrutorna.



Forts följer..... ?
Helena 2012-09-23