Gården badar i det vita månljuset. Det är omöjligt att ta sig ner till gården osedd. I skydd av skogen står det någon som bidar sin tid. Sakta vänder skuggan tillbaka, samma väg som den kom. Det enda som röjer att någon har varit där är mörka avtryck i det annars frostvita gräset. Snart har frosten återtagit sin plats och spåren är borta.


Natten övergår i tidig gryning. Mannen vaknar av ett ljud. Han sätter sig käpprak upp i sängen. Blodet rusar genom ådrorna och han håller andan. Minnena sköljer över honom och ångesten trycker över bröstet. Någon gnyr in ifrån köket. Drömmen försvinner och han kommer ihåg flickan som han hittade sent igår kväll. Han slänger benen över sängkanten och fötterna landar på det kalla golvet. Kylan som drar efter golvet får honom att huttra till. Han kliver sakta upp och öppnar försiktigt dörren. Den knirrar högt som vanligt. När han kikar in i det mörka köket kan bara urskilja konturer. Han smyger sig in för att se bättre, sakta närmar han sig soffan. Flickan andas lugnt igen. En av filtarna han tidigare lagt på henne, har ramlat ner på golvet, så han lägger upp den igen. Han står och ser ner på henne. Det korpsvarta håret som ramar in det vackra ansiktet får honom att nästan tappa andan. Han får svårt att slita sig men vänder sig om och går mot fönstret för att kika ut. Himlen har börjat rodna och morgonen kommer att bli kall. Rimfrost över hela gården. Han går och tänder i spisen den får fyr och det sprakar hemtrevligt. Det är för tidigt för mjölkning, så han vänder tillbaka till den varma sängen och somnar om i en drömlös sömn.





Forts följer..

Helena 2012-10-03