Natten var den sista av sommarens alla nätter
hon kröp ihop i snåret
hon hade dansat hela sommaren
nu var hon frusen och ensam
var var de andra
hon hade ropat
ingen hade svarat
hon visste om människorna
de bodde i husen
hon visste
att människorna var rädda
för henne

men hon var räddare

I huset var det släckt
men öron lyssnade
det fanns något utanför
något som skrämde
känslan hade funnits så länge nu
de hade sett skymten
det hade sett skuggan

men vad var det

det visste de inte
kylan slår hårt i frusna hjärtan
främlingsskap är svårt

om de visste hur lika de var

Skogsfen