"jagvillintefinnasjagvillintefinnasjagvillintefinnasjagvillinte"
det blir till ett mantra i huvudet --

du inhalerar dofterna av det billiga rödvinet i din kaffekopp som att det vore ditt sista syre.
tar en munfull och just nu är du ensam, men snart kommer alla bilder från skuggor av ditt forna jag fram, och du blir en skugga.

ditt jag du trodde hade flutit bort, upplösts.

"jag. vill. inte. låt, mig, slippa." du viskar knappt hörbart och din enda önskan i livet är att upplösas, slippa finnas, bli ett med vinden, bli ett med all tomhet.

vandra bland dina skuggor som bara kommer fram när du inte tagit dina många, utskrivna tabletter på flera flera dagar, du struntar i piller som är till för dig.

du är väl rädd för att du ska glömma bort varför du tar dom och bli någon annan än dig till slut.
sväljer ett annat, litet, vitt piller. "det här tar bort allt", sa hon. din vän.

passa på att dricka resten av vinet som är kvar i kaffekoppen också.

du orkar inte med fler skuggor ikväll, flera varelser som blir för svåra att skilja ifrån verklighet. sanningen är väl att du inte orkar någonting.
ändå drack du det där billiga skitvinet. det smakar skit.

sätter dig helt tom och ändå så uppfylld på badrumsgolvet. slår på duschen, vinglar till.

du har försökt tvätta bort allt förut, allt för många gånger har du tagit rotborsten och gnuggat, gnuggat tills huden slitits bort, vattnet färgats rött och det sved i en vecka. fast inuti sved det förstås mycket längre.
det svider fortfarande. värker.

men du kan inte skrubba bort dina minnen, min kära. den här verkligheten fungerar inte så. å andra sidan, vad är verklighet?