Allt är så fantasilöst och förfalskat.

Tänker att jag ska gå runt i cirklar och ropa ut namnen på alla jag känner och ropa att dom ska ta sej i kragen och att dom inte ska svälja allt som dom ser, och allt som dom hör om landsting och olika samfund och internetfakturor och bostadsbidrag och fängelsestraff.

Det är som att allt är en prototyp och alla är prototypen och fåglarna sträcker mot söder i en plog där man turas om att flyga längst fram men vilka turas vi om med?

Vilka?

Lapplisorna?

Nej tack. Fy fan för sånt avskum.

I stället för att gå i cirklar så går jag kanske hellre i fyrkanter och knackar på dörrarna till alla som jag känner och skriker att dom måste sälja sina lägenheter och sina kamrater och köpa pickupar och åka till ställen där man plockar bananer och pumpor.

Det är som att det borde finnas något annat än nu och sen döden.