Ännu en dag att ta sig igenom
Jag vet inte var du är
hur du mår
om du lever
Är du i trygga händer
eller sover du i en trapp någonstans
kall
skälvande av hunger
ensam
med ögonen slutna mot omvärlden
med de där nya ansiktet, som jag inte känner igen,
med miner förvridna av kemikalier och olycka
Eller är du i ruset, i euforin, i det enda som får ångesten att vika
en spruta glömska
en spruta lindring
i det som sakta
tar ditt liv ifrån dig
Jag förstår att jag måste lära mig leva med detta
att du finns någonstans
utanför min förmåga att hjälpa
att ditt liv ligger i dina egna händer
och att mitt liv måste fortgå
på något sätt
Men hur?
Hur ska jag leva när du finns därute i mörkret?
Hur ska jag kunna andas
när rädslan kramar mig sönder och samman
och jag smulas sönder i små små bitar
av maktlöshet
av ovisshet
Jag kommer aldrig bli hel igen
aldrig
någonsin
inte förrän du är tillbaks
inte förrän du vill leva igen