Hallojsan Oskar!

Jo, ekonomin är inte lätt när man studerar... Tack för att du vill bjuda mig på en natt, jag tar emot det. Jag är bara rädd för att utnyttja dig. Jag är vegetarian (bara för att krångla till det lite). Fisk funkar men jag undvuiker rött kött. Ägg funkar också hur bra som helst!

Det rör mig djupt in i hjärtat att du tror så mycket på mig, jag menar det. Ja, det var kanske lite dumt att tro att du inte skulle gissa det. Du känner mig utan och innan, ibland bättre än jag själv gör. Jag är så glad att jag har en vän som dig.

Har du inte pratat med en läkare på sex år?! Oskar! Jag förstår dig, det gör jag verkligen och jag vill också att du ska få fortsätta med fjällvandringen. Så att det inte tas ifrån dig som snowboarden gjorde. Men du måste prata med en läkare, om inte annat för att få ut bättre läkemedel. Du kan inte gå runt och ha ont hela tiden! Nu känner jag att läkaren i mig vaknar och det blir väll värre av att det är du... Men du ska veta att jag förstår dig också, jag kan bara inte låta bli.

Caisa hälsar tillbaka! Jag sa att min kompis i Norge hälsade och då frågade hon: är han snygg? Tja, sa jag, jag har inte träffat honom på tio år. Sa du inte att han var din bästa vän?! Och jag insåg hur hemskt det lät. Just då drabbade insikten mig med full kraft: vi har verkligen inte setts på tio år! Tio år Oskar! Jag saknar dig så mycket attt det gör ont!

Det är väll klart att Erran och Mirja blir glada av att höra från dig? Du och Erran var ju jättebra kompisar hela högstadietiden. Du får inte tro att ingen vill höra av dig, folk saknar dig mer än du tror!

Jo, dina ryggskador har ju definitivt varit ett centralt ämne. Vad bra att du har det gott på Rondvassbu. Jag kan knappt vänta tills jag får komma dit och se området! Och tills vi ses igen, på Errans och Mirjas bröllop också!

Tusen kramar
Sara