du var sensommardrömmar
och varma kvällars poesi
du var lena andetag mot askgrå lakan
och mitt hjärta slog i takt med ditt

jag förstod aldrig varför
jag med ens var så utbytbar
var du hittat alla vackra ord
som du en gång menade till mig

och kanske var vi aldrig genuina
kanske förde vårt närhetsbehov oss bakom ljuset eller kanske var du ständigt medveten
för jag såg aldrig ömhet i rollen du spelade

du är midvinterlånga nätter
och kalla kvällars elegi
jag är den konkreta formen av vrede
och tystnaden efter explosionen

vi är noll grader celsius och jag trodde att isprinsessor regerade över konsten
att frysa känslor till is

men jag dolde frost bakom dina ögonlock dessa sensommarnätter
och du visste ingenting om kylans smittorisk inuti mitt bröst.

du visste ingenting om något alls och
du var någon annans hela tiden och
jag förstår än inte hur min naivitet kunde inbringa så mycket hopp