varje dag
klockan 10

vi möts i foajen

du ler och frågar hur det är med mig
standard

jag svarar något förutsägbart

du ser
på mig

dina ögon som skulle kunna få vem som helst att tappa ord
jag tappar allt
rätt så ofta balansen
när du ser på mig sådär

som bara du
gör

varje dag
du och jag
alla andra
fast ändå bara du och jag

och jag önskar
att du visste
vad du gör
bara av att vara
finnas
andas
le

innuti
mig som om livet betydde någonting
bara då du är
i närheten

lite så
är det

tror jag.