Och jag visste jag var älskad men kände aldrig det riktigt där inne så jag växte upp att bli relativt känslokall samtidigt som jag får leva med min emotionella bergochdalbana som ingen riktigt kan greppa eller hantera utan lämnar på halva vägen för ett enklare byte så jag hamnar att tvivla på mig själv och undrar om det är värt det eviga sjåpandet om att hålla huvudet högt. Och du frågar varför jag inte vill hålla dig i handen?