tårar utan härkomst
landar i öde hus
babyrosa
doppade i svart choklad

sveper den mjukaste
himmelsblå filt
runt mina svartslagna axlar

vem annars än jag kände dina tårar
ditt rödvinshav och receptfobi
du stängde alla räddningsvägar in
jag som hade gått HLR

torkar björntårar från blekvarm nos
små hjärnor av ringlande spån
vi kunde inte bättre

borde haft vaknätter långa
beskydd i mörkret
för vettskrämda småknott

högg varandra till grytbitar

det bästa med människor
som inte slaktas
är att de ändå finns kvar