jag ser underbara ting
jag ser världen som den inte ser ut, svartvita färger
tystnad
som musik
jag fingrar på aluminiumburk
jag låter förhårdnaderna på fingertopparna
hamra mot dess kropp
tills det är det enda
jag hör
och jag ser dig
jag ser dina tankar vrida dig, bort från nu och mig
till någon annan
till någon annanstans
och jag undrar
vem tänker på mig
när jag fortfarande tänker på dig
jag fortsätter fingra på knappar, väggar
disk, gitarr och hud
jag fingrar på kön, fönster, telefon
tangentbord och dörrklocka
jag fingrar på piller, pulver
flagor, tapet, kakel och avsaknad
jag fingrar på dagar, veckor
och all tid som vandrar förbi
tills det är allt
jag känner
ikväll
tar oktober ett andetag
och längs vägarna står träden som hudlösa skelett
eller är det kanske människorna
som går bredvid mig
är det kanske jag
och vart jag än går
går vinden emot
viskandes om paradisrester
i mitt öra
som minnet av dina händer
och fotografiet i mobilen
från i somras
där du ler
jag blundar
och mörkret brusar
som tv-skärm
och himlen ovanför
pressar mig mot marken
och över Stockholm
sprids snöflingor
som smältande stjärnor
upplysta av neonljus
och gatlampor
han pressar kortet mot de fallande kristallerna
och drar fram en karta bland allt pulver
jag har skrivit till henne att jag sover
men inte än
jag blundar
och körsbärsträden blommar igen
den rosa färgen svävar
som bubblor under vatten
som alkohol i blod
det doftar blomster
och smuts
människorester
zip-påsar, relationer och flaskor
ligger där de tog slut
spridda över lägenheten
som spår av dekadens
i dessa stunder
mina mörkaste
och ljusaste
känns mina andetag
som klockslag
mot slutet
och som eld
den söta röken
och dess lugnande effekt håller om mig
jag drar in mörker
men det känns som ljus
och jag ser underbara ting