jag äger mina drömmar

du har inte varit där

den resan går i retur

men mina armar räcker flera mil

runt din bedjande kropp

du blir så mjuk

utan ytor

om de vore ett fängelse

vore du min älskade fånge nu

men jag låter dig vandra min väg

vid sidan om

där du är trygg

om det vore min längtan, ändå

som lockade dig högst

och inga tvivel

vore jag gud

så jag kastar bara, mitt splittrade

mänskliga

likt målsökande projektil

mot dina himmelska ögon, blå

mer skärrade nu

och kallar det poesi.