Tröttnar på
dagen som otåligt
väntar på mina skutt

sveper mittpådagensvalt täcke
över sorgsna axlar
vägrar vara del
av det omslutande mörker
som dagsljuset förmedlar

står måstedemonerna i kö
utanför min stängda dörr
pockar retfullt
med sylvassa mördande klor

svepskäl som springer i ekorrhjul
gardinstrykning och lite fönsterputs
dagdrömmars mål
självmedicinerar med solglasögon
och välkomnas
av vaggande sömn