Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Som om du hade återvänt från döden, del 7

Du stannar på jobbet några timmar men dina kollegors frågor om vad som hänt tröttar dig. Som om det hade hänt nu, just idag. Det skulle ha tagit timmar att förklara och du är inte ens säker på att du har orden att beskriva det så du viftar bort dem och deras frågor, ignorerar dem. Så kommer din chef fram till dig, till slut, och ber dig åka hem. Tänk om det kommer en kund, säger han. Som om du brydde dig det minsta om någon kund. Som om du ens vore kapabel att bry dig om någon kund. Men du tar din väska och går iväg.

När du kommer hem lägger du byxorna i blöt trots att du är ganska övertygad om att fläcken inte går bort, du har ju haft dem på dig halva förmiddagen. Du känner dig ledsen över att du har förstört dina favoritbyxor, sitter och tittar på dem en lång stund där de ligger nedsänkta i diskhon. Först därefter tar du en titt på själva skadan. Distanserat. Avtrubbat. Du ser ett blålila och svullet lår med mörkare prickar där huggen inte trängt genom huden. Blod har koagulerat över svullnaden intill de fula, grova sticksåren. Du hämtar en handduk och blöter den i ljummet vatten, tänker att det borde lösa upp blodet som torkat. När du lägger handduken på låret är det som om den vore iskall och svider mot den skadade huden. Det kommer att ta lång tid att läka. Du känner ännu inget inför att skadan är självförvållad, men skammen kommer att rusa ikapp dig. Den kommer att frontalkrocka med dig, köra över dig fullständigt och bara lämna köttslamsor efter sig. Och i takt med att såret läks, kommer skammen att växa sig större, ända tills alla fysiska spår av det är borta.

Du duschar, lägger några kompresser över såren och klär dig sen i din pyjamas. Tröttheten är överväldigande och att luta huvudet mot kudden, att känna täckets mjuka tyngd, är himmelriket. Du somnar inom ett par minuter och sömnen är ljudlös och lugn. När du väl vaknar - och det kommer att dröja ett bra tag - kommer du att ligga kvar i exakt samma ställning som när du somnade. Som om du hade varit medvetslös.




Fri vers (Prosapoesi) av Annika Eklind
Läst 407 gånger och applåderad av 3 personer
Publicerad 2012-10-05 16:45



Bookmark and Share


  Jag&Frank
Du förmedlar i ord något som jag inte trodde var möjligt.
Underbart vackert och förtvivlande.
2012-10-07

  Karin Jungå c/o Vemod VIP
här känns det riktigt hur utmattningen är total. Den totala apatin inför omvärlden. Att försöka vakna upp av att få känna en stund, om inte annat så av fysisk smärta. Så välskrivet!
2012-10-05
  > Nästa text
< Föregående

Annika Eklind
Annika Eklind