En ensam tår föds ur dina ögon,
när du ser att jag förstått din tystnad.
En stilla önskan då en stjärna faller.
En längtan efter att få vara nära
de du i tiden älskat mest.
Att bara få vara tillsammans
innan skymningen faller.
Att i sammanflätade händer
få dela vandringen över vida hedar
innan livsblomman sakta sluter sina kronblad.
Senare
i gryningsljuset
påminns jag om människans bräcklighet
och livets guldskimrande tråd,
så vacker,
så skör.
Den här nya dagen,
låt den falla som ett regn i mina händer,
låt mig leva dess få timmar
och njuta dess få minuter.
Den här dagen är mitt liv.