Jag sitter ensam på ett kafé, detsamma där jag häromdagen satt med en vän. Då fick jag en fin konstbok i present. En bok som väckte många tankar och gav en inblick i konstnärens liv och livets konst.

Boken är en biografi, den handlar om en konstnär - Franciska Stenius - som lever med en fot i norr och en i söder. Om konsten att balansera olika kulturer, landskap, klimat och språk - den nordiska vintern och den italienska solen.

Allra mest handlar den om trohet. Att vara trogen sitt innersta både i kärleken till konstens former och färger och i kärleken till sitt hjärtas utvalda. Om modet att våga leva i den ständiga omvandling, förändring och osäkerhet som det innebär att gå sin egen väg, för att det är den enda vägen man kan gå om man vill lära sig livets hela kolorit.

Jag har läst boken långsamt, bläddrat fram de verk som boken beskriver och refererar till, fått en ny kunskap om målartekniker och målarskolor. Jag har rest genom alla verk som finns avbildade - från Kastrullångor till Kyssen, från Villa Lante i Rom till stugan i Karelen, från expansiva uttryck för kärleken till den älskade och till känsligt porträtterad kärlek till föräldrarna. Förundrats över ett fyrhändigt verk som målats tillsammans med maken, sömlöst.

Det är en vacker bok om livet, om att det inte måste vara lätt och okomplicerat för att levas vackert. Eller kanske är det så att det är just svårigheterna som föder de kvaliteter som behövs för ett vackert liv?

24.6.2012  

© Minkki Huldén