Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

När ingen längre kan se vem du var....

Smeker ord
genom gulnade fotografier
fäller tårar
av förgånget liv

Du andas tyngre nu
när regnet ligger
som en blöt hinna
på vårkysst asfalt

Vet inte längre
var vägen
börjar eller
finner slut

När du blir gammal
glömd och tömd på varje
livsgnista
förbrukad

När ingen längre
kan se
den du är
bara ett skal
av
rynkad blånad hud
skröpliga händer
fumlar
efter
värmande hand

Den du en gång var
suddiga
sen länge
blickar utan hopp
sökandes
tröstande leende
efter den du varit

Ansträngda försök
att höra
svagt
Men så närande
vänliga ord

All din kraft
för att hålla dig flytande
andas
Levande
med alla minnen
om hur det var då

innan


glömd och tömd
på liv





Fri vers av pussflufftess
Läst 462 gånger och applåderad av 11 personer
Publicerad 2012-10-10 21:59



Bookmark and Share


  Federico Romano VIP
Sorgligt vacker..
2012-10-11
  > Nästa text
< Föregående

pussflufftess
pussflufftess

Mina favoriter
Närhet