Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 
något slags scen, kortdrama eller helt enkelt ett episodfoto.


scen ur ett förhållande.

kvinnan och mannen befinner sig hemma i hennes kök. de har varit tillsammans ett par år, men bor inte ihop. hon är ganska trött på honom, och förmodligen även han på henne. mannen sitter bakom en tidning vid köksbordet, och kvinnan stressar med sen middag. drar lite extra hårt i några lådor för att kalla på uppmärksamhet, vill få lite hjälp. ingen idé alls, mannen sitter lugnt kvar, försjunken i sin tidning. hon tittar på honom, pockar på hans uppmärksamhet från spisen. ingen respons, tar till slut fram tallrikar och bestick och lägger fram porslinet med en duns på bordet. äntligen tittar mannen upp och frågar vad det är med henne. hon svarar med något irriterad och trött ton att han kanske skulle kunna duka, maten är ju snart klar. de tittar tyst på varandra, vänder ryggen till och gör vad de ska på varsitt håll. mannen är snart klar och återgår till tidningen. kvinnan härsknar till, fräser att han mycket väl kan läsa klart senare. han mumlar något till svar. vad sa du, frågar kvinnan häpet. det ska du skita i, får hon till svar. kvinnans reaktion låter sig inte vänta. ut, ut härifrån, stick, jag vill inte se dig mer, bara gå nu säger hon med en behärskad ton. mannen sträcker nu på sig, kommer hotfullt mot henne. ställer sig nära, nära, alldeles intill henne. blickar ovanifrån ner mot henne. hennes ögon upp mot hans. en ordlös kamp utförs tyst en kort stund mellan två spända kroppar. hans nävar är knutna, men sänkta. hennes ögon smalnar, biter samman käken. väser att hon inte alls är rädd för honom. han kan göra precis vad han vill, bara han inte gör det hos henne mer. mannens ena näve lyfter sig en smula, ångrar sig sedan. som du vill så, säger han och släpper allt med ett flin. händerna far upp i luften. som du vill, jag ska gå. han drar sig sakta bakåt ut ur rummet, hela tiden med ansiktet vänt mot henne. långsamt. axlarna vidrör huvudet, händerna viftar i luften. urskuldar hånfullt, och lämnar platsen. kvinnan står spänd kvar en stund, lyssnar tills hon är försäkrad om att han är helt borta. häller därefter ut all den färdiglagade maten i soporna. går till garderoben, rotar bestämt fram en gammal resväska som hon slänger ner alla hans kläder och prylar i. väskan är svår att stänga, och hon slåss litet med den en stund. tröttnar efter ett tag, pausar. står och ser på den. slänger sedan upp locket, drar ner byxorna och sätter sig på huk över innehållet. kissar. befriande. när hon är färdig skakar hon av sig ordentligt. kan inte låta bli att börja fnissa förnöjt. färdig, fnittrar hon högt. småskrattande trycker hon ihop väskan som nu går igen. ställer väskan utanför dörren som hon sedan låser ordentligt, på med säkerhetskedja. pustar ut, leende. 




Prosa (Kortnovell) av Mimmo Li
Läst 213 gånger och applåderad av 2 personer
Publicerad 2012-10-13 18:12



Bookmark and Share

  > Nästa text
< Föregående

Mimmo Li
Mimmo Li