ibland glömmer jag,
att det finns människor
bakom alla texter,
och ibland, att jag själv
finns också, naturligtvis;
för jag är så i andras
tankar och texter,
att jag inte märker,
att jag har helt glidit
över och finns där,
i någon annans ord
och värld;
jag kanske stannar
där litet för länge,
tappar gränsen till
den och min värld;
på väg tillbaka står
jag kanske ännu på
fel sida av gränsen
och är inte riktigt
så säker på, vem
jag är just då;
skulle man berätta
detta för en vanlig
icke- skrivande
människa, skulle
de nog kanske
tycka att man
är litet knäpp,
men säger man
det till någon som
skriver, säger den bara:
precis så känns det för mig med
en sak till..
fick ett mejl med frågan:
skriver du till mig eller till alla?
svaret är förstås: till dig bara,
bara till dig!