ibland glömmer jag,

att det finns människor

bakom alla texter,

och ibland, att jag själv

finns också, naturligtvis;

för jag är så i andras

tankar och texter,

att jag inte märker,

att jag har helt glidit

över och finns där,

i någon annans ord

och värld;

jag kanske stannar

där litet för länge,

tappar gränsen till

den och min värld;

på väg tillbaka står

jag kanske ännu på

fel sida av gränsen

och är inte riktigt

så säker på, vem

jag är just då;


skulle man berätta

detta för en vanlig

icke- skrivande

människa, skulle

de nog kanske

tycka att man

är litet knäpp,

men säger man

det till någon som

skriver, säger den bara:

precis så känns det för mig med


en sak till..
fick ett mejl med frågan:
skriver du till mig eller till alla?
svaret är förstås: till dig bara,
bara till dig!