kvinnan befinner sig i föräldrahemmets kök. modern i full aktivitet, som sysslar med och inför något. matlagning. kvinnan som är hennes dotter hjälper till. modern delegerar och dirigerar vant. säger åt dottern vad hon ska göra, manar på dottern med lätthet, nästan glättig röst. modern med ryggen mot dottern maler på om än det ena än det andra. skvallrar sedan om grannar som ska skiljas. kvinnan suckar. känner sig mest i vägen, klumpig och tafatt. modern frågar efter något, om hon kan räcka henne den där röda bunken där borta på diskbänken. värkande huvud och trött kropp, litet desorienterad, sträcker sig kvinnan efter bunken. drumlig. tappar den på golvet, mjöl överallt. brister ut i tyst gråt. modern märker först inget. kvinnan böjer sig ner och försöker desperat samla samman mjölet i bunken igen. det går inget vidare. blir sittande, nedfläckad av vitt pulver och skakar lätt av tårar. det går några sekunder. modern undrar varför det dröjer, och vänder sig förvånat om. utbrister på avstånd. frågande ner mot dottern, men så du ser ut, vad håller du egentligen på med? kvinnan snörvlar till lite. torkar av sig, och menar att det inte alls är någon fara. hon ska genast städa upp. hämtar sopborste och böjer sig bort från modern som ännu stirrar på henne för att få svar. modern ger upp. suckar till lite. och vänder sig sedan snabbt om igen för att prata om något helt annat. det är mycket på jobbet nu, och det ska du veta att om jag sköter mina kort väl så … bla bla bla. kvinnan slutar lyssna. koncentrerar sig på mjölet. katten stryker omkring i köket. närmar sig kvinnans städning. och tassar runt henne i mjölet. stryker sig mot henne. stör. kvinnan gör en häftig rörelse. schasar bryskt åt den att försvinna. katten flyger undan. modern reagerar omedelbart. tystnar tvärt. plockar upp den skrämda katten och pratar vänd till den. men vad gjorde hon med dig, gulleplutten? fortsätter sedan att lugna det lilla djuret som spinner i hennes famn. kvinnan blir stående med städdonen i handen en stund. stirrar på sin mor med katten. börjar tala till henne. först mycket lågt, men sedan stegrar rösten i både fart och styrka. säger att modern varken hör eller ser henne. att hon inte heller säger något av vikt över huvud taget. att hon är som de tre aporna, fast i en och samma person. skriker att hon bryr sig mer om den förbannade kattjäveln än om henne, sin egen dotter. hur kan hon vara så in i helvetes kall … så… så … så … orden tar snart slut. kvinnan släpper allt hon har för händerna. ger upp med ett stön. plockar ihop sina pinaler och går lugnt därifrån. modern står bara lugn, tyst och betraktar henne under hela harangen. släpper sedan ner katten utan ett ord. tar fram en dammsugare ur ett skåp. och börjar tyst städa upp oredan. tyst. ensam med katt.