En dag gick du och jag
genom den vackraste park
och
Jag frågade

Vad är hösten för Dig?

Och du svarade

Det var färgerna minsann
rosiga kinder
Att mysa med varma tekoppar
Inne tillsammans med ett
levande ljus
tusentals små dansande löv
i grönt, gult eller rött
de faller såsom konfetti
över världen
som håller på att gå och lägga sig
och bäddas in
i vinterns snövita lakan


och det lät så logiskt och vackert
tills jag tänkte



Undrar vad en fjäril skulle säga
eller ett träd


Nu förtvinar allt
Endast
väntande på
dödsstöten

Och kanske är det det

som är den riktiga skönheten

att se dö

för att man kanske väntar på

omstart



Och så stannade jag
Och kysste trädens löv
en sista gång

innan jag
gick vidare