Blodpärlor blommar upp på
fingertoppar
när snår och taggar river
Vi plockar,
och nyponpulver kliar

Bländande dammstoft från vägen
virvlar,
sanden reflekteras

i dina solklädda pupiller
och vi ler generat mot varandra

Våra minnen slumrar
i flätverk,
delar kantarellkorg
och augustinatt berusar

Vi spetsar äpplen med
ett vasstrå,
kliar myggbett med en sten
och tror att

solen lyser för vår skull

Trots att ljumma briser svalnat,
hettar mina kinder
och våra barnatår trevar
i ängens lund

Om du så sparkade mig
skulle jag haltandes följa dig,
söka i varje nyponsnår

efter sanning och bekräftelse

Och om du så övergav mig i
nattens flykt,
skulle jag låta din silverskugga
leda mig,

för vad är vackrare och
bitterljuvare än

en växande passion,
liksom nyponblomster,

som aldrig hinner knoppas?