Strax under den himmel jag inte kan tro på
Finns ljusblå
Sval
Pirrande
Oändlighet
Kantad av strimlade moln
Evig snabb atmosfär
Sol bakom
Som driver pojkar vansinniga av längtan
Flygplan i solnedgångar som i 80-tals amerikanska flygbolags TV-reklamer
Och vingen skär igenom guldet likt ett arabiskt svärd
Bara ett fönster från att finnas för alltid
Likt odödliga ord från ett nyblivet lik, ack,
Försök igen, min Ikaros,
Ty som hon sade är detta rätt tid och plats för en ny sista chans
Och skyn tillhör ingen,
Det vill säga inte oss ännu,
För jag vill ligga och upplösas med dig bland varma UV-strålar och radiovågor,
Kasta de miserabla månaderna genom ozonlagret och i omloppsbana,
Även senare få min svettiga kropp torkad av svala skymningsmoln
Som om jag istället trott på grekiska gudar
Och nu vore blott en aning mindre levande

Ah, säkerhetslinor droppslangar fallskärmar barnryggsäckar utlösare koppel
Tickande klockor
Vad att hålla
Och vad att släppa
När de säger att de behöver vår elektricitet
För att lysa upp de grottor dit ingen av oss får gå,
Och som är omätbara för människan.
Lite som mitt rum efter klockan 4 på natten.