viljestark är min ovilja
att vakna upp
ur drömsk trötthet
den där förlamande
du vet

har varit uppe
och vänt
tusen gånger om
ramlat ner
lika ofta igen

matthet i kroppen
en nittioåring
sittandes på hemmet
matad med gröt
med katrinplommon

i drömmarna sover jag
i vindsutrymmen
tampas med riktiga andar
som vill mig illa
drömmer att jag blir
vansinnig på min son
för att han gått med
i moderaterna
det skulle han inte göra
aldrig

dags att stanna levande
en liten stund